Jag vet inte om ni någonsin har upplevt det, men ibland är rent ut av omöjligt få hunden, katten eller kanske kaninen att bryta invanda mönster...

Ha rubriken i åtanke så ska jag berätta en kort historia som bevisar att män inte mer än ynkliga lättlurade små husdjur... :-)

Min barndomsvän, den tyvärr framlidne vädurskaninen Stampe, är ett bra exempel på någon som satt fast i totalt värdelösa och invanda mönster.

När mörkret föll på och familjen skulle gå och lägga sig, sattes Stampe in i sin bur. Till vardags promenerade han runt som vilken annan familjemedlem som helst. Mamma hade pimpat till Stampes boende något så det var mer av ett mansion med tillhörande säng, toalett och matplats - allt samlat på en rymlig yta. Sängen bestod av fräscht hö och toaletten av lika rekorderlig kattsand. Kaninskrället levde verkligen i lyx. Hur som helst, nu förhöll det sig så att Stampe bestämde sig för att konstant uträtta sina behov i sängen och sova på toaletten och på intet vis lyckades vi fostra kaninkräket till att förhålla sig annorlunda till sin rumsplanering.

Men vi hittade lösningen - och den var lika enkel som genial. Vi bytte plats på sängen och toaletten och med ett rätades frågetecknet ut till ett utropstecken! Stampe såg nöjd ut och det verkade inte besvära honom det minsta att rumsplaneringen hade ändrats i ett hafs. Sovandet skedde därefter i "sängen" och det nödiga uträttades i kattsanden. Mycket bra.

Nu till mannen... I många hushåll är soffan och TV:n den naturliga tillflyktsorten efter en lång och stressig dag på jobbet. Så också hos oss. Den manliga hälften i vårt förhållande kan framåt sen kväll förvandlas till en TV-narkoman, vilket sker ganska ofta, och hur enträgna försöken än är, flyttar han sig inte innan den kvinnliga delen i förhållandet har sovit många oroliga och varma timmar framför TV:n. Det är inte så hemskt som det låter för såååå mycket är inte klockan när det sker en förflyttning över till sänghalmen. På vissa av oss har dumburken en sövande effekt - så är det med det! Mycket blir lidande - bland annat det ack så nödvändiga kärlekslivet. :-)

En vacker dag (eller det kanske regnade... vad vet jag) slog snilleblixten ner hos det täcka könet (det händer inte allt för ofta vill jag lova...). TV:n hade minsann fått ett nytt hem i sovrummet! - och via automatik flyttade TV-narkomanen snabbt efter och med ens var allas behov tillfredställa. Lätt som en plätt!

Män är som husdjur: de låter mycket, skräpar ner, vill bli klappade på och de ÄR lättlurade. Glöm aldrig det.

Jag vet... för jag är Kix Sambo... the TV-Narkomanen. :-)

.