Känns fånigt att bara slänga ut en massa bilder på lägenheten men bilderna finns och jag verkar inte hinna med att blogga om annat...

Jag fick häromdagen en superfin kommentar av Sara - tusen tack, jag blev verkligen superglad och fick ny motivation till bloggen!. Sara vill att jag visar mitt favoritjulpynt och det är så klart att jag ska göra det. Vi är på lantstället nu och kommer vara här framöver så därför ska julen firas lite mer lantlig än vanligt. Jag har börjat förbereda och planera - massa saker som ska pysslas till var jag och handlade på Panduro i måndags. Det tillsammans med mitt julpynt, gamla julgranskulor jag hittat på vinden och massvis med granris och blommor kommer att bli jättefint.

Vi inhandlade även ett Nordenbord på Blocket till ett riktigt fyndpris! Det är nu i björk så det ska målas och kommer att bli kanon till kalasen framöver när vi är några stycken - dop och jul. 

Framöver ska ni även få se bilder från lantstället - här har skett saker igen kan jag lova! Hela nedervåningen är nu tillfixad och det har gått åt en hel del hinkar färg och rullar tapeter! :)

Nu så matsalen - håll tillgodo. Och så ska jag försöka svara på några av de frågor jag har fått i kommentarsfälten.

Trevlig kväll!

Foto: privat

Här kommer bilder på vardagsrummet som jag lovade för si så där en månad sedan...

Det är en hörnlägenhet och i hörnet ligger vardagsrummet. Rummet är femkantigt och ljuset flödar in genom alla fönstren och i angränsande rum ligger matsalen i fil. Välkommen in! :)

Foton: privata

Nästa gång blir det kanske matsalen :)

Ja precis så känns det just nu. Jag vill så gärna ha tid med bloggen men dagarna bara går. Lite kan jag skylla på att vi håller på och byter bredbandsleverantör och därför inte har något bredband alls i nuläget. Dessutom är det så att den tid jag har över till datorn och orkar tampas med mobila bredbandet  ägnar jag till Vidars blogg där jag skriver om vår vardag tillsammans i dagboksform. Ja ja, så är det i alla fall. Jag ska försöka att komma igång igen så smått med inredningsbloggen igen.

Allt är bra - lillkillen växer så det knakar och är så go och glad mest hela tiden. En superlätt kille att vara mamma till och jag är fortfarande världens lyckligaste! Vi upptäcker världen tillsammans och jag älskar varje sekund.

I sommarhuset (vi kallar ju det för sommarhuset men det är egentligen lite knäppt med tanke på att vi är där lika mycket vintertid, i alla fall nu när vi är där för jämnan) fortgår renoveringen. Vardagsrummet har målats överallt - tak, väggar, golv, lister, ja allt. Nu är det ett vitt hav som fullkomligt badar i ljus och jag håller på för fullt och inreder. Hallen är också målad och tapetserad och inom kort även matsalen som håller på att fixas just nu. Det blir verkligen fint! Drömmen om en jul i huset kommer i år att slå in och det ska firas och dekoreras till max! :)

Jag lovade att visa bilder från lägenheten och det ska jag göra nu framöver så det kommer fler bilder.

Hej så länge!

Jag måste bara tipsa om den bästa vagnen - jag är så nöjd! Vi valde en Brio Go och har både en liggvagsdel och en sittdel som vi kan klicka på chassit. Vagnen är lättstyrd, blir liten när man fällt ihop den, går att packa med mycket saker och är otroligt snygg tycker jag. Ett annat plus är att den är ganska hög så att man inte behöver böja ryggen av sig när man plockar i och ur bebis. Chassit är ett och samma och det tog vi i vitt. Liggdelen är knallblå och sittdelen som kommer fram någon gång i vårvinter är svart. Extra roligt att man kan välja olika färg på de olika delarna tycker jag, då slipper man tröttna i första taget.

Häromdagen var jag ute och skulle fota blommor under min barnvagnspromenad, vi hade fått läxa i fotokursen. Det blev massvis av foton på blommor men jag kom även hem med ett foto på barnvagnen :).

Foto: Kristina

Det har tagits några foton i vår lägenhet och jag delar med mig av några av dem framöver. Idag visar jag hallen - det är ju där vi kommer in och helt naturligt ser allra först. 

Välkomna!

Rakt fram skymtar vårt vardagsrum och går man till höger så kommer man till köket. Nästa gång tar vi vardagsrummet.

   

Foto: Privat

Jag fattar inte vart dagarna tar vägen. Jag tar långa promenader och snusar på min bebis och vipps är dagen slut - hinner inget av allt det som jag har tänkt hinna, vilket även inkluderar bloggen. Något som jag har tänkt ta tag i är att skicka tackkort till alla som har uppvaktat Vidar. Måste ta tag i det!

En webshop med väldigt fina grafiska tryck, kort och affischer är Petrified in pink. Jag såg att det fanns jättefina kort anpassade till de små. Blev väldigt sugen på dessa.
   

Foto: Petrifiedinpink.se

Nu har jag anmält mig till kurser i foto och fotoshop. Det är kvällskurser som anordnas av Folkuniversitetet. Jag har läst kurser för dem förut och har tyckt att det har varit bra. Det känns lite läskigt att lämna nya sonen två kvällar i veckan (det är "bara" under en sexveckors period) men han kommer att ha det toppen hemma tillsammans med pappa som tycker att det ska bli ganska mysigt att vara på tu man hand med lilleman - bara det finns mjölk att ge om det krisar så.

Det här är något som jag har sett fram emot länge så det ska bli riktigt skojigt. Nu väntar jag högst otåligt på starten!

Foto: privat (samma dag jag fick nya kameran och var tvungen att fota allt möjligt... bakom skymtar lite av badrummet på lantstället.) 

En dag i somras, fem dagar innan lillen kom till världen, hade vi en fantastisk kväll som jag minns som en av sommarens bästa. Vi umgicks med bästa vännerna och njöt av det fina vädret. När de andra skulle ut på partyparty valde vi att ta en promenad, höggravid tre dagar över tiden så tänkte vi kicka igång lillkillen (nu blev det dock inte så med tanke på att det som sagt dröjde ytterligare fem dar). Solnedgången längs strandpromenaden i Varberg var fantastisk och vi här två stycken fina kort som minne från denna kväll med den då sprillans nya kameran.

Det är underbart att man kan föreviga minnen i form av kort som man kan titta på när man vill. Jag skulle vilja bli bättre på det så därför kollar jag just nu efter en lämplig fotokurs som jag kan gå på i vinter.   

Bästa vännen


Stooooooor mage  :)

Foton: privata

När vi rensade uthusen från all gammal bråte i våras hittade vi bland annat två riktigt gamla och rostiga cyklar som vi inte hade lust att bara slänga. Cyklarna är fina minnen från när min pappas moster cyklade runt på dem. Nej istället fick en stå vid husknuten, ut mot vägen, med en gammal trälåda på pakethållaren. I lådan planterade jag rosa pelagonier. Den andra cykeln fick en lite mer modern touch - till den köpte jag en cykelkorg som jag sprang på inne på Indiska och i den planterades blommor. Alltid lika kul att kunna matcha gammalt och nytt tycker jag. 

Nu sjunger blommorna på lantstället på sista versen vilket känns lite trist och i luften känner man verkligen att hösten är på gång. Vi plockar de sista körbärstomaterna från plantorna och försöker suga ut det sista av sommaren. Redan har man börjat tänka på nästa sommar och planera för nästkommande projekt - vi har massor av saker som vi vill förverkliga på lantstället. Men först ska vi njuta av hösten och att vi faktiskt har fått in riktig värme i huset (bergvärme, kakelugn och vedspis) så att vi kan vara där året runt.

Foto: Privat

Ni har fått ta del av min sambos tankar efter förlossningen (jag gråter varje gång jag läser det) tillräckligt länge nu och efter sex veckors bloggtystnad från mig och en lika gammal bebis så är det dags att ta hål på min lilla bubbla som jag har befunnit mig i den senaste tiden. Den mest fantastiska bubbla jag någonsin varit i och jag tror att jag är världens lyckligaste! Vidar växer så det knakar och han blir bara roligare och roligare för varje dag som går - hela tiden små, små framsteg och tecken på en ökad kontakt med omvärlden. Just nu är favoriten att härma mamma eller pappa när vi räcker ut tungan eller snurper ihop munnen, det kan vi hålla på med i långa stunder. Det bästa är när man dessutom får svar genom ett stort leende, då spricker jag nästan av stolhet och lycka. Sötaste någonsin. Jag hoppas verkligen inte att man kan utveckla fobi för pussar - iså fall ligger nog lillkillen risigt till så många som han får varje dag! :)

Jag har velat fram och tillbaks om jag ska lägga ut någon bild på Vidar här. Vi har fixat både en egen blogg till honom och ett galleri som är lösenordsskyddat och det är där bilder fortsättningsvis kommer att finnas men jag bjussar hur som helst ändå på en bild här också.

Fortsättningsvis blir det lite mer av den varan som det är tänkt på den här bloggen. Vi ses snart!

Tack för alla gulliga hälsningar och stor kram!

Jag och Vidar (här nio dagar) lär känna varandra.

Kristina vilar ut på BB - men för att sammanfatta händelsen lite kort, ur mitt eget perspektiv, får ni helt enkelt ta del av ett mail som jag skrev till en hög av våra vänner igår:

För det första - hail alla kvinnor! Här traskar ni omkring späda och oskuldsfulla. Ni kvittrar, ler och är allmänt söta - och ber om hjälp att lyfta det ena och det andra... men djupt inombords bär ni omkring på krafter som utan vidare flyttar berg.

När det hela var klart - efter timtal av brutala värkar, krystande, lustgasande och allmänna scener direkt tagna ur skapelseberättelsen... och efter det att Vidar kom till världen med en påföljande ihopklappning av pappan (that would be me...) - satt jag en lång stund och bara tittade på Kristina. I mina ögon var hon ett isberg: stabil, kylig, majestätisk - och jag insåg att jag bara hade sett en tiondel av hennes storhet tidigare.

Alla ni flickor som har gjort det. Fy fän. Alla ni som kommer göra det. Fy fän. Bara bära omkring på ungen (ungarna) är en prestation! Impad är bara förnamnet.

Nu är han som sagt här - en pojk som vi trodde - en Vidar. Fornnordiskt och bra.

För er som bryr er om sånt... 3725 gram och 51 cm lång.

Kristina hälsar så gott. ...

och jag kan lägga till att förlossningsavdelningar och bb inte är uppdaterade med de senaste inredningstrenderna - men det visste ni nog redan :)

Mvh KixSambo

Nu gör det ont kan jag lova! Satan vad det gör ont rent ut sagt!  Men det är så välkommet - idag ska det födas barn och snart åker vi nog in till sjukhuset.

Tjingeling! :)

Jaha då går vi in på ännu en dag av väntan, 40+5 idag. Bebis kickar lugnt vidare inne i magen och jag mår alldeles utmärkt men håller på att spricka av nyfikenhet. Vi njuter av dagarna och varandras sällskap och fortsätter alltså att ta det lugnt.

Och under tiden vi gör det så drömmer jag om nya projekt. Nästa gång vi gör en större renovering här på lantstället så är det vinden som kommer att bli inredd och då får sovrummen flytta upp dit. Det tror jag kommer att bli helt fantastiskt med öppet ända upp till taket och ljust och härligt och luftigt, ett sovrum att drömma om ett tag. Dessa bilder hittade jag som inspiration - visst ser det fint ut? Det är något väldigt speciellt med vitmålade golv och tak, det skapar ett sådant lugn och framhäver andra detaljer och färger. Vi får se när det kan tänkas bli av bara... :)

Nej, ingen bebis så idag drar jag till havet och njuter av det fina vädret! Igår tog vi en "lång"promenad längs strandpromenaden men det gav ingen effekt. Idag ska jag bara slappa och njuta av att kunna göra vad jag vill (alla varnar för att det blir hektiska veckor framöver och jag tror dem) bebis verkar ju ändå komma när h*n behagar! :)

Idag visar sig inte sommarvädret från sin bästa sida här på västkusten (nu är inte jag den som klagar för jag jublar nästan inombords att det är lite svalare idag :)) men självklart kommer finvädret snart tillbaka igen och vad kan väl då passa bättre än att få duka upp middagen ute igen.

Denna bilden är helt fantastisk och kan det verkligen bli mer sommar än så här? Blått och gult är en färgkombination som min mamma alltid har gillat och jag tycker att det blir allt finare jag med speciellt när man använder sig av blått som basfärg och bara har gula accessoarer till, som här de klargula solrosorna mitt på bordet. Riktigt fint var det att man har använt en blå filt som matta också under bordet - det ser ju ganska lyxigt och trevligt ut måste jag säga!



Idag är det vecka 40+4 och vi ser inte röken av någon bebis än så länge. Jag känner inte röken av det skulle vara på gång heller. Nu är ju kameran på plats och pappa är på plats så vad väntar bebis på nu då? :)