Nu har jag lyckats ta mig ur min bebis-ultraljuds-bubbla (nåja, i alla fall skapligt) och börjat leta inspiration på annat håll. Marthas sida är ju en aldrig sinande källa och även om man är inne flera gånger varje månad så hittar man alltid något nytt kreativt tips.

Jag har en massa tapetrullar som står här hemma - sparade stumpar och tapetprover på ca 1 m som jag har beställt hem, vi går som bekant i tapettankar här hemma (fortfarande! efter ett halvår så där...) och därför har det blivit några prover på vägen... Det vore trevligt att hitta på något med dem. Att klä in skokartonger är en superbra idé och det blir snyggt och lite galet att kombinera kartongerna i olika mönster och färger för att sedan ställa i skåp, på hyllor eller på skrivbordet. Själv håller jag på med mitt arbetsrum, som aaaaldrig verkar bli helt klart, och behöver all smart förvaring jag kan få.

Dags att spara på alla skokartonger med andra ord - ännu en anledning till att man aldrig kan få för många skor. Eller hur sambo? ;-)

Foto: Marthastewart.com

I måndags var jag med om det häftigaste jag hitinitills i mitt 28-åriga liv varit med om. Nyfikna? :-)

Vi, min kära sambo och jag, ska få en liten bebis i mitten av juli om allt går som planerat. Jag växer och frodas kan jag lova och stormtrivs varje sekund.

För att återknyta till i måndags och vad det var som var så häftigt så var det då dags för det efterlängtade ultraljudet. Äntligen fick vi se Pluttis där inne i min mage som sprattlade och sparkade (vilket blir allt tydligare för varje dag) och verkade må bara finfint. Vi hade sådan tur att vi fick se allting i 3D, vilket tydligen inte är helt enkelt att få till att fungera och synas bra, och det var helt fantastiskt! Det var en riktig liten människa med armar, ben, händer och fingrar, öron, näsa och egna drag. Vi fick med foton hem som sitter väl placerade här hemma och som vi beundrar flera gånger varje dag. Jag var i lite smått chock efteråt - även om man har försökt att intala sig själv att magen inte växer av sig själv (det är lite för lång tid för att skylla på julmaten nu i februari), att det inte sprattlar i magen av sig själv utan att det faktiskt bor någon inuti min kropp är det först nu som det är riktigt verkligt för mig. Åh, sötaste lilla människa, jag längtar! :-)

Som ni förstår är detta en av anledningarna till att mitt så tidigare ganska frekventa bloggande inte längre varit lika frekvent. Den stora tröttheten drabbade mig de första tre månaderna och jag var inte mycket till sällskap efter att ha klarat av jobb och andra måsten. Nu känns det betydligt bättre och tröttheten är mer lätthanterlig. Förhoppningsvis kommer det att bli mer och mer timmar framför datorn igen då jag saknar det enormt mycket. Och detta ska inte bli någon gravidblogg, jag var bara tvungen att dela med mig av min glada nyhet som jag hållit tyst om länge nog nu och vilken dag kan passa bättre än denna! Däremot kommer nog en hel del inlägg i fortsättningen bli inspirerade av bebis och barn men fortfarande i inredningssyfte - det blir svårt att låta bli då hela min existens just nu kretsar kring mitt lilla mirakel i magen. Nu ska jag inte heller glömma att vara med i Pethra och Mikaels tävling där man kan vinna en sovgunga till bebis - en sådan är ju nästan ett måste för en inredningsnörd som mig och för lilla bebis.

Behöver jag säga att jag är lyckligast på jorden? :-)

Trevlig lördag och alla hjärtans dag till er allihop!

Kramar, Kristina