KixSambo kapar bloggen!

Publicerat: 2009-12-11 @ 12:15:31

… och Kristina vet inte om det. Hoppas ni hinner läsa inlägget innan hon förpassar det till de sälla jaktmarkerna.


Hur som helst – jag har flytt den bättre hälften och vår förstfödda och har tagit mig till Åre… jag och 16 grabbar till (som samtliga med Pottersk magisk finess blir 10-15 år yngre igen.)


Vi är 20 år nu. Allt är möjligt och det som i teorin är omöjligt tar bara längre tid.


Offpist, Damernas Världscup, After Ski, Bad, Massage och ett jäflans hålligång står på schemat. Vi inser redan nu hur patetiska vi kommer te oss. Vi förstår att de riktiga 20-åringarna kommer viska och peka. Det skiter vi i – för vi är också 20 nu. Vi pekar och vinkar tillbaks.


I Åre gäller Las Vegas regler. Vi har därför börjat dagen med att gemensamt skriva på kontraktet ”what happens in Åre stays in Åre”. Vi står i ring och tittar allvarlig på varandra. Vissa nickar lite. Alla förstår. Det ni ser andra göra och det ni själv gör kommer aldrig lämna Åres bygräns. Vi är fräcka och hårda. Stämningen höjs. Vi gör high fives och det känns varmt i kroppen. Vi är 20 igen och det är så 20-åringar gör. Tror jag.


Men alla vet. Alla kan se några dagar in i framtiden. När helgen är till ända har det inte hänt ett skit. Vi har druckit pilsner och vin, minglat, pratat barn och kramats så som bara grabbar under influence kan. Fantastiskt – och vi gör om det varenda jäfla år. J


OCH.


Eftersom detta är en inrednings- och inspirationsblogg är det bäst att rätta in sig i ledet och plita ner några rader om just bloggtemat i fråga.


Alltså. Vi har två lägenheter som en mobbad designer fullkomligt har spytt ut furu i. Du kan riktigt känna furusmaken i munnen. Överallt finns den j-la furun… golv, väggar, tak. Sängar, toalettring, soffbord, kök. ÖVERALLT furufurufurufurufurufurufuru. För att bryta av lite har han här och där gett order om att furun från helvetet skall målas. Vinröd skall den målas tänkte han. Vinröttvinröttvinröttvinröttvinrött.


Jag säger så här. Furu. Fury.


För att göra som Kix brukar så bifogar jag lite bilder. Hon brukar ha rätt.



 


Det kan hända att jag återkommer med ytterligare (inrednings)rapportering. :)

Mvh / KixSambo

Sambon vill vara med...

Publicerat: 2008-10-27 @ 08:55:08

Ja, min söta och goa sambo tycker definitivt att det finns en mening med att förmedla perspektivet där det tydligt och klart belyses hur det är att leva med ett inredningsfreak. Om än han inte är den optimala personen att tycka till om inredning (han har några bra idéer faktiskt men det skulle jag aldrig erkänna för honom, det har blivit en form av jargong att säga att han inte kan något inredning om ni förstår vad jag menar - det beror mestadels på att vi har rysligt olika smak...) så har han faktiskt en point. Han har begåvats med skrivandets konst så varför inte låta honom skapa lite "jämvikt" då och då. En krönika eller nåt liknande en gång i veckan är därför på sin plats. Vi provar!

Jag har lovat att jag inte ska lägga mig i vad han skriver - så länge det har något med hemmet och inredning att göra. Med tanke på att han tycker att jag har ett nästintill sjukligt kontrollbehov ska jag nu bevisa att jag kan släppa ifrån mig bloggen en gång i veckan till honom och lita på att det blir bra...

Ni läser på egen risk (hans humor kan vara riktigt sjuk ibland...) men jag hoppas att ni kommer att gilla kontentan.

En grej till... ge karlen lite kommentarer - män generellt har ett enormt behov av bekräftelse och om ni kan hjälpa mig att fylla på det... gör det för Guds skull! :-)

Nya kategorin heter "Sambons krönika" och den första finns strax under det här inlägget.

Trevlig start på den nya veckan!


.


Konsten att Lura en Man

Publicerat: 2008-10-26 @ 13:32:06


Jag vet inte om ni någonsin har upplevt det, men ibland är rent ut av omöjligt få hunden, katten eller kanske kaninen att bryta invanda mönster...


Ha rubriken i åtanke så ska jag berätta en kort historia som bevisar att män inte mer än ynkliga lättlurade små husdjur... :-)


Min barndomsvän, den tyvärr framlidne vädurskaninen Stampe, är ett bra exempel på någon som satt fast i totalt värdelösa och invanda mönster.


När mörkret föll på och familjen skulle gå och lägga sig, sattes Stampe in i sin bur. Till vardags promenerade han runt som vilken annan familjemedlem som helst. Mamma hade pimpat till Stampes boende något så det var mer av ett mansion med tillhörande säng, toalett och matplats - allt samlat på en rymlig yta. Sängen bestod av fräscht hö och toaletten av lika rekorderlig kattsand. Kaninskrället levde verkligen i lyx. Hur som helst, nu förhöll det sig så att Stampe bestämde sig för att konstant uträtta sina behov i sängen och sova på toaletten och på intet vis lyckades vi fostra kaninkräket till att förhålla sig annorlunda till sin rumsplanering.


Men vi hittade lösningen - och den var lika enkel som genial. Vi bytte plats på sängen och toaletten och med ett rätades frågetecknet ut till ett utropstecken! Stampe såg nöjd ut och det verkade inte besvära honom det minsta att rumsplaneringen hade ändrats i ett hafs. Sovandet skedde därefter i "sängen" och det nödiga uträttades i kattsanden. Mycket bra.


Nu till mannen... I många hushåll är soffan och TV:n den naturliga tillflyktsorten efter en lång och stressig dag på jobbet. Så också hos oss. Den manliga hälften i vårt förhållande kan framåt sen kväll förvandlas till en TV-narkoman, vilket sker ganska ofta, och hur enträgna försöken än är, flyttar han sig inte innan den kvinnliga delen i förhållandet har sovit många oroliga och varma timmar framför TV:n. Det är inte så hemskt som det låter för såååå mycket är inte klockan när det sker en förflyttning över till sänghalmen. På vissa av oss har dumburken en sövande effekt - så är det med det! Mycket blir lidande - bland annat det ack så nödvändiga kärlekslivet. :-)


En vacker dag (eller det kanske regnade... vad vet jag) slog snilleblixten ner hos det täcka könet (det händer inte allt för ofta vill jag lova...). TV:n hade minsann fått ett nytt hem i sovrummet! - och via automatik flyttade TV-narkomanen snabbt efter och med ens var allas behov tillfredställa. Lätt som en plätt!


Män är som husdjur: de låter mycket, skräpar ner, vill bli klappade på och de ÄR lättlurade. Glöm aldrig det.


Jag vet... för jag är Kix Sambo... the TV-Narkomanen. :-)

.


RSS 2.0